Fyra månader sedan olyckan

*Detta är ett långt och delvis känsligt inlägg*

Jag fick feeling här en dag att skriva av mig på bloggen och hade också en tanke om vad jag skulle skriva. Men efter att ha skrivit ett första utkast till inlägget insåg jag att innehållet tagit en helt annan vändning än jag tänkt mig. Ingen överraskning precis, för egentligen är det just det här jag behöver skriva av mig om, även om jag inte känner mig helt bekväm med det. Nämligen om den där novemberlördagen för exakt fyra månader sedan som kom att förändra min och min familjs liv för alltid.

Lördagen den 17 november var jag och mamma i Tammerfors. Dagen började som vilken semesterdag som helst med hotellfrukost, för att lite senare checka ut från hotellet och åka till hantverksmässan i stan en andra dag. När vi en gång var i Tammerfors kunde vi lika gärna gå två dagar på hantverksmässan resonerade vi. Inte mig emot, eftersom jag tycker det mesta med hantverk är så himla intressant. Vad som hände på hemmaplan samma eftermiddag var vi glatt ovetande om fram tills att vi satt på tågstationen och väntade på tåget hem vid halv fem tiden. Jag skulle åka tillbaka till Vasa och mamma till Karleby. På tågstationen lade vi dock märke till att några grannar hade försökt nå oss flera gånger, vilket inte händer i normala fall. Vi försökte ringa pappa. Han svarade inte. Då började vi ana att något hade hänt pappa. Hade han fått hjärtinfarkt eller något annat sjukdomsanfall? Mamma ringde vår närmsta granne och vi fick reda på att pappa råkat ut för en olycka. Han hade bakifrån blivit påkörd av en bil när han var ute och cyklade och ambulansen hade åkt med honom till sjukhuset. Det såg tydligen inte så farligt ut. Jag sprang till biljettluckan och bytte min tågbiljett så att jag också kunde åka till Karleby istället för Vasa. Under tiden fick mamma ett samtal av polisen, som bekräftade det vi nyss fått höra. Chocken var ett faktum och det var omöjligt att ta in hela situationen.

Jag och mamma steg på tåget, som tog oss hem. Under tågfärden pågår ett maraton av samtal känns det som. Vi ringde sjukhuset i Karleby för att fråga hur det är med pappa och på vilken avdelning han är inlagd. Men damen i andra ändan luren hittade ingen information om pappa hur hon än letade i sjukhusets register. Va, hittar ingen information om pappa? Det kan ju inte stämma, för ambulansen borde ju ha kommit in med honom för ett bra tag sedan. Efter vad som känns som en evighet lyckades vi på något sätt få reda på att ambulansen aldrig åkt till sjukhuset i Karleby, utan direkt börjat köra mot universitetssjukhuset i Uleåborg (OYS). I Toholampi har en ambulanshelikopter mött ambulansen och pappa transporterades alltså stora delar av färden från Terjärv till Uleåborg med ambulanshelikopter. I det här skedet borde vi ha förstått att läget med pappa var allvarligt, för kombinationen transport med ambulanshelikopter och OYS är aldrig en bra kombination. Men där och då gick det inte att ta in.

Dagen efter olyckan åkte jag och mamma också till Uleåborg för att vaka hos pappa, som då låg på intensiven där. Pappa var medvetslös, men även nersövd så att hans hjärna skulle få vila. För det var huvudet som hade fått den värsta smällen i olyckan. Jag och mamma stannade en vecka i Uleåborg och förutom att vaka hos pappa fick vi krishjälp av en helt underbar sjukhuspräst. Han kunde sätta ord på det vi kände och upplevde, men ännu inte var kapabla till att göra själva. Sjukhusprästen var verkligen rätt människa på rätt ställe. Överlag måste jag ge en stor eloge till OYS för att allt fungerade så himla bra, allt från informationsgången mellan läkare, sjukskötare och anhöriga till att boka rum på patienthotellet. Sjukskötarna tog dessutom inte bara hand om pappa, utan också om oss anhöriga. Med andra ord kunde vi känna oss trygga där. Annat var det på sjukhuset i Karleby efter att pappa flyttats dit.

Några dagar efter att jag och mamma kommit hem från Uleåborg flyttades pappa nämligen till sjukhuset i Karleby, för det fanns inget de längre kunde göra för pappa på intensiven på OYS. Något av det sista läkaren där sa till oss var att pappas situation var ”hankala och toivoton” (jobbig och hopplös). Samma sak bekräftades också av en läkare i Karleby. På sjukhuset i Karleby var pappa två veckor, varav den sista veckan på palliativa avdelningen och då hade även all aktiv vård för pappa avslutats. 3,5 vecka efter olyckan dog pappa den 11 december. Han blev medvetslös på olycksplatsen och kom inte till medvetande en enda gång under den tid han låg på sjukhuset.

Under en knapp månads tid låg alltså min pappa på sjukhus till följd av att han blev allvarligt skadad i en trafikolycka i min hemby innan han somnade in. För mig och mamma blev det därmed nästan dagliga sjukhusvistelser för att vara hos pappa. Sjukhusveckorna och tiden efter att pappa somnade in är ingen fin historia, för den här tiden har varit den absolut värsta i mitt liv. Det är fortfarande tungt och jag saknar pappa varje dag, trots att situationen blivit mer hanterbar med tiden.

/Matilda

Annonser

Mina mål för 2019

2019 blir ett annorlunda år på många sätt i och med ett relativt nyligt dödsfall inom familjen och att jag förmodligen blir utexaminerad textillärare i början av sommaren. Därför har jag valt att inte sätta upp några hejdundrande mål för det nya året, utan istället har jag valt ut några grejer ur min vardag jag vill fokusera extra mycket på 2019. Samtidigt vill jag också ge min sorg tillräckligt med utrymme i min vardag.

avsluta mina studier

För det första vill jag avsluta mina studier detta år och därmed bli utexaminerad textillärare. Det enda jag har kvar av mina studier är det sista finliret av avslutande praktiken och gradun och om allt går väl blir jag klar i början av sommaren. Därefter kan jag övergå till arbetslivet på heltid, vilket jag redan länge längtat efter.

sticka mycket

Jag tycker om att slöjda och vill just därför slöjda mycket detta år. Speciellt mycket tycker jag om att sticka och det blir säkerligen stickning jag mestadels kommer att syssla med. Därför skulle jag detta år vilja sticka två par mönstrade sockor, två tröjor och ett pannband. Dessutom vill jag sy en necessär och måla klart mina pinnstolar. Slutligen vore det kul att starta en syjunta med likasinnade med vilka man kunde samlas regelbundet för att sticka, virka, samtala och dricka kaffe. Någon som vill hänga på?

ta hand om min mage

Jag har en känslig mage, som reagerar kraftigt på vissa livsmedel. Senaste månaderna har jag slarvat med att kolla upp om maten jag äter innehåller de födoämnen jag reagerar på, vilket jag också fått lida för. Därför ska jag bli bättre på att ta hand om min mage genom att noggrannare kolla upp vad maten jag äter innehåller. Om orken och tiden tillåter kunde jag också smått börja baka mitt eget glutenfria bröd och bakverk.

motionera

Det senaste året och speciellt de två senaste månaderna har jag varit otroligt lat att motionera. Nu ska jag smått börja ta tag i det igen. Jag tänker mig att 2 gånger/vecka komma ut på exempelvis en promenad är en jättebra början och sedan ser jag hur det utvecklar sig. Här och där kunde jag också slänga in ett yogapass och en tur till simhallen.

Avslutningsvis har jag utöver ovan nämnda fokuseringsområden satt upp även några minimål för 2019, vilka jag dock inte kommer att dela med mig av här. Med minimål menar jag sådana mål som är lätta att nå, men det är ändå inte hela världen ifall jag inte uppnår dem. Vad det ser ut som nu kommer jag att fortsätta uppdatera bloggen lika sporadiskt som jag gjort det senaste året. Ha det gott!

/Matilda

Årsresumé 2018

Tidigare år har jag sammanfattat det gångna året med hjälp av en lista där jag svarat på några frågor. Därför tänkte jag även i år göra samma sak. Så varsågoda, här är en sammanfattning av året 2018!

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?
Jag köpte mig en systemkamera och gick en fotokurs, besökte Tammerfors hantverksmässa och deltog i Frukostflickornas event i Vasa för första gången. Så visst har jag gjort något nytt detta år. Dessutom hade jag tänkt skaffa mig en tatuering också, men det blev aldrig av.

Genomdrev du någon stor förändring?
Nej, det gjorde jag inte, utan det mesta har rullat på i samma banor som tidigare år.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?
17.11.2018 är ett datum som för alltid har etsat sig fast i mitt minne. Det var nämligen dagen då min pappa skadades allvarligt i en trafikolycka i min hemby. Han klarade sig inte, utan somnade in någon vecka senare i sviterna efter olyckan. Så ja, den där novemberlördagen kom att förändra mitt och min familjs liv för alltid.

Vilka länder besökte du?
Ungern (Budapest) och Estland (Tallinn).

Hur såg ditt handarbetsår ut?
Rätt bra om jag får säga det själv, trots att jag alltid siktar högre. Under 2018 hann jag slutföra 13 projekt och påbörja några nya. Dessutom startade jag ett nytt instagramkonto (@mbystrom_design) dit jag laddar upp bilder på mina slöjdalster vartefter de blir klara. De slöjdprojekt jag fick avslutat 2018 är:

  • 1 trikåmössa
  • 1 jacka
  • 2 virkade filtar
  • 1 stickad halsduk
  • 2 stickade mössor
  • 3 par stickade vantar
  • 1 par stickade sockor
  • 2 korsstygnsarbeten

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det är främst två saker som gjort mig glad detta år. Det ena är att jag kommit så pass bra framåt med mina studier som jag gjort. Jag har bara gradun och det sista finliret med avslutande praktiken kvar och sen kan jag kalla mig textillärare. Det andra som fått mig att känna glädje och tacksamhet är de människor som stöttat och hjälpt vår familj under pappa sjukhustid och efter hans bortgång. Tacksamheten för dessa människor är så oändlig att jag knappt finner ord för det.

Saknade du något under 2018 som du vill ha år 2019?
Ja, ett nytt och mer intressant jobb än det jag har nu.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag hade rört på mig mera, såsom att cykla, simma och yoga. Kanske det blir bättre på den fronten 2019.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag önskar att jag inte hade satt så förbaskat mycket tid på att scrolla på telefonen och sociala medier. Allt för ofta har det tagit tid från något annat, som egentligen skulle ha varit mycket viktigare och relevantare att sätta tid på.

Bästa boken du läste i år?
Jag har läst så många bra böcker i år att jag har svårt att bara välja en bok. Därför tänkte jag istället ge några exempel på bra böcker jag läst i år.

  • Sommarön – Eva Frantz
  • Inlandet – Elin Willows
  • Ögonvittnet – Anna Bågstam
  • Mielikuvituspoikaystävä – Henriikka Rönkkönen
  • Fuckboy. Praktisk handbok i konsten att dejta – Cecilia Salamon

Vad var din största framgång på jobbet/i skolan 2018?
Helt klart det faktum att jag fick min kandidatexamen i september efter att ha kämpat med mitt kandidatarbete ett par år. Dessutom har jag fått undanstökat de sista kurserna för min magisterexamen, förutom gradun och det sista av avslutande praktiken.

Största framgången på det privata planet?
Kanske det att jag blivit en delvis öppnare och modigare människa än förut och vågar därför delta i olika programpunkter där jag egentligen inte känner så många människor sedan tidigare.

Största misstaget?
Det största misstaget är att jag satt för mycket tid på vissa människor, vilka i slutändan inte är värda min tid i och med att de tagit mer än de givit.

Beskriv ditt känsloläge för det gångna året?
2018 började och slutade rätt svajigt och deppigt så där känslomässigt, men däremellan har jag  känt mig någorlunda balanserad och harmonisk. Med andra ord har jag största delen av året mått riktigt bra, men trots det har året innehållit några sämra perioder känslomässigt.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat och hyra som vanligt. Sen har det nog gått en del pengar på garn och ansiktsbehandlingar också, men alla utgiftsposter känns ändå helt okej och något jag vill lägga mina pengar på.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018?
Inget speciellt egentligen. Jag åkte hem till mina föräldrar för att vara hundvakt ett par dagar framöver. På kvällen firade vi min födelsedag med kaka och kaffe och jag fick en kokbok i present.

Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Trafikolyckan, som slutligen förorskade pappas död, kunde gärna ha varit ogjort och därmed hade 2018 också fått ett bättre slut. Men nu är det som det är.

Vad fick dig att må bra?
Min familj och mina vänner, de är guldvärda.

Vem saknade du?
Främst pappa och farmor, men även några vänner vilka inte längre är en självklar del av min vardag.

Mest stolt över?
Jag är mest stolt över att jag tog mig i kragen och skrev klart mitt kandidatarbete för att kunna ta ut mina kandidatexamen. Tydligen har jag någon sorts självdisciplin i alla fall…

Vilken är din största insikt under 2018?
Största insikten detta år är att inte ta något förgivet, för det som ena dagen varit självklart kan vara borta nästa dag. En annan insikt är att leva här och nu istället för att leva enligt ”jag gör det sen”-mentaliteten. Att förverkliga sina stora och små drömmar vartefter det finns möjlighet till det, göra sådant en tycker om, säga hur mycket en bryr sig om sina medmänniskor (en kan aldrig säga det för många gånger!), reda ut alla bråk och tjafs, säga förlåt, hålla kontakten… För bokstavligt talat kan det nästa sekund vara för sent och då är det onödigt att ångra sig.

Vad är du peppad för inför nästa år?
Mitt i sorgen och saknaden efter en kär människa är det svårt att vara peppad och motiverad inför något. Det är tillräckligt nog att hålla sig ren och få i sig en varm måltid om dagen just nu. En sak jag trots allt siktar på 2019 är att bli klar textillärare och därmed kunna titulera mig pedagogie magister.

/Matilda

Mina mål för 2018 – hur gick det?

Efter cirka en och en halv månads tystnad tänkte jag ge ifrån mig ett litet livstecken på denna blogg. Mycket har hänt sedan senaste inlägg, vilket gjort att bloggen blivit åsidosatt. För sorg och död har plötsligt drabbat vår familj och jag fortfarande ibland svårt att ta in vad som egentligen har hänt. Men för att få bort tankarna en stund från att en kär människa inte längre finns bland oss tänkte jag göra en tillbakablick över året och se vilka av mina mål för 2018 jag uppnådde och vilka inte. Det ursprungliga inlägget med 2018 års mål hittas under denna länk.

läsa 12 böcker

För att hålla läsvanan uppe var mitt mål att läsa 12 böcker under året, liksom så många andra år. Jag överträffade mig själv med råge på denna punkt och läste sammanlagt 23 böcker. Jag har nog aldrig tidigare läst så många böcker under ett år, men när en kommer över intressanta skönlitterära böcker går det undan.

cykla 30 km

Jag har flera somrar planerat att cykla en 30 km lång cykelrutt i mina hemtrakter, men det har aldrig blivit av. Därför satte jag upp det som ett mål för 2018 och visst kom jag mig för cykla den där rutten i somras. Med min mommoped (=tantcykel) utan växlar tog det dryga två timmar att cykla runt den där rutten jag hade planerat.

resa någonstans

I början av juni åkte jag och mamma till Budapest några dagar och i juli åkte hela familjen och moster till Tallinn ett par dagar. Tallinn-resan var bra, men Budapest har lämnat ännu bättre i minnet. Det var nämligen första gången jag och mamma reste på tumanhand utomlands och det gick förvånansvärt smidigt.

fortsätta rensa ur mina skåp och sälja/skänka bort/slänga det jag vill bli av med

Denna punkt har jag kommit framåt på, men inte blivit klar med. I somras städade och rensade jag ur alla mina skåp i Vasa, medan jag har det på hälft hemma hos mina föräldrar. Därför har jag inte kommit mig för ännu att sälja eller skänka bort något, bara slängt det som slängas skulle. Kanske detta projekt någongång blir klart.

delta i intressanta kurser och evenemang i mån av möjlighet

Under året har jag kommit mig för att delta i intressanta kurser och evenemang, ja. Vissa kurser/evenemang planerade jag på förhand in i min kalender, medan jag råkade hamna på andra mera av en slump. Jag har bland annat deltagit i kursen Maxa din potential med Ellen och Corinne som kursledare på VNF i Karis, Frukostflickornas event på både Marimekko och Kikas i Vasa, Mustakari memories och Tammerfors hantverksmässa. Jag känner mig nöjd på denna punkt.

utmana mig själv med att prova på minst 3 nya saker under året

Det här är inget jag jobbat aktivt på under året, utan snarare tagit vara på chansen att pröva på något nytt ifall möjligheten dykt upp. I annat fall har jag låtit det vara. Så det har blivit ett par halvnya saker jag testat på, men inget jag kommer att gå desto närmare in på nu.

uppfylla en dröm

Ja, jag uppfyllde faktiskt en av min drömmar i år. Jag skaffade mig nämligen en systemkamera och gick en fotokurs på Vaasan Opisto. Fotokursen var kort och intensiv och jag fick inte ut så mycket som jag hade önskat av den, men det var i alla fall en bra början till ett nytt intresse. Jag behöver dock ännu öva mycket på att fota för att bli bättre och någongång vill jag säkerligen gå en ny fotokurs för att lära mig ännu mera.

hälsosatsningen 2018

Jag hade tydligen glömt bort att jag satt upp ett mål för 2018 om att få en bättre hälsa i och med att jag fick fundera en stund vad hälsosatsningen var för något när jag ögnade igenom mina mål inför detta inlägg. Med andra ord har jag verkligen inte uppnått detta mål i år.

få bättre koll på min ekonomi

Tack vare appen Daily Budget har jag fått bättre koll på min ekonomi och kunnat planera mina utgifter bättre, vilket är så bra. Jag skulle ännu dock vilja få en bättre översikt över hur mycket pengar jag lägger på exempelvis mat, kläder och garn under en månad, för så bra koll har jag inte ännu på min ekonomi. Men jag har trots allt tagit ett stort steg i rätt riktning under året.

våga stå upp för mig själv och mina val

Det här ett mål jag verkligen inte jobbat aktivt på under året, men förhoppningsvis har någon positiv förändring ändå skett. I alla fall vad gäller att säga ifrån när någon trampar mig på tårna.

finna harmoni och balans i vardagen samt en inre frid

Till viss del har jag funnit balans i vardagen och en inre frid under det senaste året, men inte helt. Det tydligaste som hänt är att jag fått strukturerat upp min vardag rätt bra och därmed hittat vissa rutiner som passar mig och får mig att må bra.

Summa sumarum har jag uppnått 6 av de 11 mål jag satte upp för 2018. De resterande fem målen har jag endera uppnått delvis eller inte alls. Rätt bra slutresultat om jag får säga det själv. Därmed var denna tillbakablick över och någon annan dag här småningom ska jag göra en till sammanfattning över det gångna året, men ur en annan synvinkel. Vi säger hejdå till dess!

/Matilda

Hej november!

September gick i racerfart, medan oktober kändes mycket längre. September lämnade dock efter sig en hösttrötthet och olustkänsla i kroppen, i oktober förvärrades känslorna ytterligare på grund av den enorma pressen jag kände inför avslutande praktiken. Den värsta stressen och pressen med praktiken lade sig vart efter, men någonstans långt inombords gnager det fortfarande litegrann. Som tur har jag bara lite mindre än hälften av praktiken kvar och borde därmed få praktikkursen överstökad nu i november. Så skönt! Gradun däremot hann jag knappt titta på i oktober och borde därför skärpa mig ordentligt med graduskrivandet nu i november.

Mina mål för november är som sagt att få överstökat resten av praktiken och även avsätta tillräckligt med tid för graduskrivandet. Sen vill jag gärna hinna gå på ett yogapass, ett simpass och en promenad per vecka. Jag vet också att jag mår bra av att sticka och virka, så om kvällarna när jag tittar på tv kunde jag utnyttja den tiden till att just sticka eller virka, för jag vet att det går per automatik bara jag kommer igång. Kanske läsa lite bok innan läggdags istället för att scrolla på telefonen kunde vara mitt sista mål för november? Detta lär ju inte vara oöverkomligt bara jag tar tag i det. Det viktigaste är ju att jag får piggat upp mitt sinne och min vardag lite mera än vanligt mitt i höstmörkret och skolstressen.

Hur piggar ni upp er vardag så här års?

/Matilda

En bucketlist

Hallå i stugan! Förra inlägget var rätt negativt och jag hade en verklig motivationssvacka där på ett par veckor. Den här veckan har jag dock känt mig bättre, trots att jag fortfarande varit jättetrött om dagarna. För att pigga upp mig själv skrev jag förra veckan en bucketlist, alltså en lista på grejer jag drömmer om att göra under min livstid. Jag tog inspiration av min 100 livsmål-lista, som jag skrev för något år sedan. Vissa mål är samma som då, medan jag modifierat om andra eller skrivit helt nya. Jag satsade inte på att skriva 100 mål även denna gång, men kom trots allt upp i ungefär 50, varav jag tänkte dela med mig av de allra flesta idag i form av en lista.

  1. Träffa mannen i mitt liv
  2. Bilda familj
  3. Hitta nya vänner
  4. Skaffa katt
  5. Skaffa hund
  6. Träna agility med hunden
  7. Slutföra mina textillärarstudier
  8. Plugga till yogalärare
  9. Plugga till journalist
  10. Gå utbildningen  ”Slöjd, hantverk & formgivning” på Linköpings universitet
  11. Jobba som volontär / med hjälpverksamhet
  12. Ta en företagarexamen
  13. Starta eget företag
  14. Hitta ett givande och omväxlande jobb
  15. Hitta en passion för något
  16. Göra yogan till en del av min varje dags-rutin
  17. Gå en yogaretreat
  18. Få in träningen i vardagen igen (3ggr/vecka)
  19. Leva mera ekologiskt / testa på zero waste
  20. Skapa mig en meningsfull och givande vardag
  21. Ge morgonpromenader en ärlig chans
  22. Bli bättre på att fota
  23. Skriva en bok
  24. Skaffa mig en tatuering
  25. Göra något helgalet med mina vänner
  26. Äta brunsch på något fint ställe
  27. Se Eurovision Song Contest live
  28. Se Melodifestivalen live
  29. Skapa ett kollektiv av något slag, t.ex. ett hantverkskollektiv
  30. Släppa lös alla hantverksspärrar och skapa fritt
  31. Göra mera återbrukshantverk
  32. Ha ett sommarcafé och sälja egna bakverk samt hantverksprodukter
  33. Vandra i fjällen
  34. Testa på inomhusklättring
  35. Testa på att vinterbada (avantouinti)
  36. Ha en egen utställning av något slag
  37. Bo i Helsingforsregionen
  38. Besöka I love me-mässan i Helsingfors
  39. Resa utomlands ensam
  40. Bli bättre på att turista både mina hemtrakter och Finland mera
  41. Besöka Skördefesten på Åland
  42. Besöka Skansens julmarknad i Stockholm
  43. Besöka f.d. koncentrationslägret Auschwitz i Polen
  44. Besöka Barcelona
  45. Besöka London
  46. Besöka New York
  47. Resa Italien runt

Och avslutningsvis några av målen från ovan länkade 100-livsmål lista som jag faktiskt uppnått:

  1. Skaffa mig en bra kamera
  2. Gå en fotokurs
  3. Fixa en bloggheader jag är fullkomligt nöjd med
  4. Utnyttja vardagsmotionen i 9 av 10 fall där det är möjligt
  5. Köpa mig ett aktivitetsarmband för att hålla bättre koll på träningen
  6. Skaffa två nya piercingar
  7. Lära mig prata engelska flytande, men också att våga prata engelska i större utsträckning än tidigare
  8. Besöka Kobba Klintar utanför Mariehamn
  9. Besöka Vikingamarknaden i Saltvik
  10. Besöka åländska Lappo

Trevlig helg! /Matilda

Den bittra bloggaren

Hur omotiverad, trött och disträ kan en egentligen känna sig? Tydligen så pass mycket att jag och min mamma inte kunde annat än skratta åt den bisarra situationen att jag här en dag klagade på typ allt i telefonen. Men helt allvarligt talat har jag nu haft (och har) en större motivations- och trötthetsdipp än normalt. Det mesta känns nämligen motigt och jag är inte så effektiv om dagarna som jag skulle vilja. Trots att det tillhör livet att ha upp- och nedgångar, fick den här dippen mig att haja till så pass mycket att jag började fundera på dess bakomliggande orsaker. Några kortare stressperioder tidigare i höst, vissa relationer som omedvetet skaver mig inombords, ettårsdagen efter farmors död och den enorma prestationsångesten och kraven jag har på mig själv gällande avslutande praktiken är de största stressfaktorerna just nu. Jag försöker intala mig själv att lagom bra är mer än tillräckligt, men det är inte så lätt när en vill att speciellt praktiklektionerna och dess planer ska vara perfekta!

Jag har förökt pigga upp mig själv med diverse metoder, men det mesta verkar bara ha hjälpt för stunden. Jag har bland annat gått på café, skrivit en bucketlist, ordnat och fixat det mysigare hemma, varit på promenad, simmat… Men inget verkar som sagt hjälpa nämnvärt för tillfället. Från och med typ nu, imorgon, nästa vecka kunde jag testa på andra grejer och se om de istället skulle hjälpa i längden mot mitt omotiverade och trötta humör. Jag kunde t.ex. se över min kost så att jag åter slipper min gasiga och uppsvällda mage, yoga 15min/dag, ta en 30min promenad/dag, stänga av telefonen och därmed minska på skärmtiden, skapa både nya och djupare vänskapsrelationer samt ha något att se framemot. Visst har jag både en helg i Helsingfors och Tammerfors att se framemot, men jag skulle kanske behöva något till att se framemot typ i början av nästa år. Jag har en känsla av att dessa grejer skulle hjälpa eller är i alla fall värda att testa på. Låt oss se.

Trevlig helg, önskar en bitter bloggare vid namn Matilda 😉